QUIETHELL

Söndag. Det är söndag. Var tog helgen vägen? I fredags tillbringade jag eftermiddagen i Lund tillsammans med ett gäng vänner, vi målade grafitti på Stenkrossen och drack milkshakes i timmar. Tog bussen hem relativt sent och tillbringade resterande av kvällen framför datorn på rummet. Lördagen skulle tillbringats med Eric, men han blev tyvärr sjuk och vi skypade samt spelade istället tillsammans under hela kvällen. Känns inte alls som något roligt hänt denna helg, får hoppas på en bra vecka och en awesome nästkommande helg I guess.

 

Hur tillbringar jag min söndag då? Jag ska finslipa på ett tal om mobbning som jag ska hålla på morgondagens svenskalektion samt blogga. Att ha sin blogg som sitt jobb är underbart, men det är också väldigt krävande och för att nå toppen krävs inte bara en snygg design och fina bilder - det kräver att man trycker ut varenda droppe av kreativitet som man har i sig. Så det är det jag gjort och kommer göra större delen av dagen, trycka ut så mycket kreativt som möjligt.

 

GE MIG! Jag har på senaste tiden börjat förälska mig i ögonskuggspaletter från Urban Decay och deras NAKED Urban Decay Smoky är to die for. Jag känner just nu ett enormt ha-begär efter just denna palett, den har de perfekta nyanserna av skuggor som jag oftast använder vilket helt klart gör denna palett till en klar favorit. 

 

Jag är bara 18 år, en fattig student vars största problem är att hon inte klarar tentan. Men här står jag ändå, 18 år, och folk gifter sig, förlovar sig, skaffar barn och flyttar ihop överallt kring mig. Har jag hamnat i den där åldern nu? Redan? "När ska ni gifta er?" har gått från ett skämt till fullt allvar, "Är du gravid?" har gått från att skämta om att någon mår illa till en allvarlig fråga. Jag spånar själv på lägenheter jag skulle älska att bo i, men allt som har med barn och giftemål att göra får mer än gärna vänta ett antal år till. Jag vill leva mina allra bästa år utan att tvingas tänka så mycket, jag vill undvika att växa upp så länge jag kan.

 

Att skaffa tatueringar har varit något av det bästa jag någonsin gjort. Seriöst. Innan jag berättar om mina tatueringar och hur det kändes att tatuera sig så vill jag bara säga att jag inte vill ha någon mening bakom någon av mina tatueringar. Jag ser tatueringar som konst, så det krävs ingen mening enligt mig.

 

Vi börjar med mina kontroller som går att lokalisera på vardera sida av min höft, dessa var mina första tatueringar. Jag åkte till min mammas tatuerare i Skurup (#DekansTattoo) tillsammans med henne och några vänner. Mamma började tatuera sig, sedan var det min tur. Tatueraren skissade upp kontrollerna jag ville ha och jag berättade att jag ville ha de på höfterna. När han satt de på kroppen och jag la mig ner för att börja så sa han att jag var modig som valde att ha mina första tatueringar på höfterna då det är ett av de värsta ställena att tatuera sig. Jag valde därför att börja med XBOX kontrollen utifall att jag inte klarade av smärtan, men det gjorde jag. Första kontrollen kändes helt okej, vissa ställen gjorde såklart ont men inte så jag inte klarade mig igenom smärtan. Men så började vi på andra kontrollen, och helsingland vad det gjorde ont. Tatueraren berättade att man brukar känna mer på ena halvan av kroppen, inviduellt vilken, så jag antog att detta var den sidan jag kände mer av smärtan.

 

I torsdags tatuerade jag mig en gång till, denna gång i Malmö (#OneFloorDownTattoo) och denna blev mycket större och finns nu permanent på min högra överarm, samma sida som jag har playstationkontrollen dvs. den sida som är smärtsammast för min del. Tatueringen föreställer en hjortskalle med en nedåtvänd trangel bakom sig och tog två timmar att göra. Outlinen var nästan skön, kändes lite mer uppe på axeln, men det var helt okej. Men så kom skuggningen och utfyllnaden av triangeln och fy fan vad det gjorde ont. Det gjorde så satans ont, men det gick ändå att ta sig igenom utan att skrika rakt ut. 

 

Beroende på hudtypen så läker tatueringar olika, vilket ni säkerligen vet. Min hud läker väldigt snabbt dvs. att det inte tar så lång tid för mina tatueringar att läka. Jag kan ta av plastfoliet efter si sådär fyra timmar, ta en dusch alternativt tvätta av tatueringen lätt och sedan bara fokusera på att smörja in den med hudkräm då och då för att den inte ska torka ut. Men hur tatueringar läker, hur länge man ska ha foliet och hur lång tid det tar innan man kan sluta smörja in tatueringen hela jävla tiden beror helt på vilken hudtyp man har, det är inviduellt.

 

Min kära vän Vira spelade in en video där hon berättade om sin depression och hur hon tacklat den. Jag tycker verkligen att ni alla borde kolla in hennes video, jag är så stolt över att hon klarat av att prata om det på detta sätt då jag själv inte känner att jag kan sätta ord på min depression och mina tankar. Det hon berättar i videon stämmer så bra på hur jag själv också tänker och känner.

I brist på bilder så använder jag två från min Instagram (Ni följer väl mig?) på mig själv i ett väldigt rött läppstift och en på mina nya kicks. Älskar verkligen de nya skorna, de är sjukt bekväma och underbara. Men det jag hade tänkt berätta om är att jag fått mig två nya tatueringar. En xbox-kontroll och en playstation-kontroll på vardera sida av mina höfter, ni kommer få se bilder så snart som möjligt. Love it! Ska se om någon av mina outfitbilder från Stenkrossen jag tog här om dagen faktiskt blev bra.

 

Kommer ni ihåg när jag tipsade i ett inlägg om serien Z Nation? Om inte så borde ni verkligen kolla in första säsongen. För er som liksom mig tagit en paus i livet och legat hemma i sängen för att sträckse första säsongen (svar nej, jag har inget liv) så är ni säkerligen lika taggad som jag. Varför? Jo, för den elfte september kommer vi än en gång få följa Murphy, 10K med flera i en andra säsong.

 

Här är min senaste favoritapp till mobilen, Jodel. Jodel är en app där du kan dela med dig av dina knasiga historier helt anonymt. Andra användare kan sedan vota din jodel upp eller ned, samtidigt som de kan svara på den. Vota på andra användares jodels och skriv svar som hjälper jodlaren. Sjukt roligt och härlig community.

 

Ett antal ungdommar från Pennsylvania återförenas under sitt thanksgivinglov från collage. Föredetta balkungen Scott blir dumpad av sin flickvän Heather och lyckas kort därefter falla för Tori som var "bottenskrapet" under high school tiden. Samtidigt försöker Toris vän Joel få Scotts syster Janie på fall genom att stalka henne på sociala medier. Se hela filmen nedan.

 

I rollerna; Cherami Leight som Tori, Shane Dawson som Scott, Drew Monson som Joel och Michelle Veintimilla som Janie.

 

 

Den längre kappan från Vero Moda är ett självklart val för den som vill ha något stilrent som går att matcha till det mesta, personligen är jag inte så jätteglad för längre jackor till vardags, men när man bär en klänning eller liknande passar en kappa perfekt. Nästa jacka anser jag är mycket feminin just då jag ser hemskt många tjejer i staden jag studerar i bära dessa på hösten. Jackan som är från Ichi har en kort pälskrage, dragkedjsdetaljer och inbyggd luva.

 

Näst på tur har vi en bomberjacka från Noisy May vilket är ett märke jag verkligen diggar. Mönstret på jackan är vågat men samtidigt aningen tillbakadraget, jackan ser kanske inte så varm ut men den är fodrad. Liknande bomberjackan har vi en i baseballmodell från Polo Ralph Lauren med knappknäppning. Sen kommer vi till min absoluta favorit, skinnjackan från BLK DNM, sjukt het jacka som är det där lilla extra. Sist men absolut inte minst har vi ännu en kappa, även denna från Vero Moda, men med ärmar läderimitation och massa dragkedjor.

 

Yes, jag har gjort det. Eller snarare, min vän Eric har fått mig att göra det - se på Paradise Hotel. Jag har aldrig riktigt gillat serier som PH och Big Brother and shit like that, men Eric fick mig att se på PH så nu har jag sett de två första avsnitten. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, eftersom jag inte varit inne i serier som dessa tidigare så känner jag mig kluven. Man vet inte riktigt om man ska hata det eller älska det haha. Jag gillar att se på drama, men att ligga eller dricka sig stupfull framför kameror skulle jag aldrig kunna göra. Dessutom verkar de flesta av deltagarna helt tappade, gillar inte alls Emma trots att hon verkar vara mångas favorit, hon känns bara så falsk och påminner för mycket av en idiot som gick i min grundskola. Snyggaste killen? Adrian, utan tvekan, men tyvärr är utseende inte allt, speciellt inte när man är en självkär galning.

Jag vetifan vad jag ska göra med mitt liv at the moment. Det känns som jag befinner mig överallt och ingenstans på samma gång, som att jag stannat upp men allt runt om mig speedats upp. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Jag har nyss börjat sista året på gymnasiet, jag är arton fuckin år och jag är singel. Det är nu livet ska dra igång, det är nu jag ska leva livet utan några regrets. Men nej, allt har bara stannat upp.

 

Jag ligger som sagt hemma, sjuk, just nu men jag tror faktiskt att min kropp vill stanna upp en aning. All stress och allt som pågår kring mig gör mig bara så satans trött på livet, inte alls pepp liksom. Jag känner mig dessutom sjukt ensam, jag har liksom aldrig varit riktigt jävla singel känns det som. Jag har haft förhållanden nonstop i flera år, men nu är jag helt fuckin ensam. Visst, jag tillbringar sjukt mycket tid med mina vänner just nu, men samtidigt känns det som något saknas. När jag ser mina bästa vänner med sina partners känner jag mig sjukt ensam, samtidigt som jag verkligen vill umgås med dom trots att jag blir det "tredje hjulet".

Update på mitt kärleksliv? Ja, det finns en kille jag verkligen känner starka känslor för och som jag känt starka känslor för i typ två hela år. Denna kille har alltid funnits där för mig och jag för honom, men det är svårt när man har så starka känslor. Han vet om att jag har känslor och han har själv berättat att han tycker om mig mer än som en vän. Problemet? Han känner sig inte redo för ett förhållande. Han vill inte känna sig bunden, men jag vill inte känna mig "fri", för jag vetifan hur man är när man är helt jävla singel. När jag snackat med min bästa vän om detta så har hon sagt att jag bara ska låta det vara och se vad som händer, men det är liksom svårt. Förstår ni vad jag menar? Jag stannar upp medans allt runt om mig rör sig och det gör mig sjukt rädd. Tänk om jag stannar upp helt och hållet och mister alla chanser jag får i livet? Inte bara inom kärleken, utan inom allt.

 

Jag vet som sagt inte var jag ska, vad jag ska ta mig till eller hur jag vill att mitt liv ska se ut. Något av det som stressar mig mest är när någon ställer frågan "vad ska du göra efter studenten?". Jag kan fan inte ens bestämma hur jag ska klä mig på morgonen, hur fan ska jag kunna veta vad jag ska göra resten av mitt liv? "Ska du plugga vidare?" har jag något annat val? Jag pluggar speldesign, dvs. att jag inte kommer få ett jobb direkt när jag hoppar av flaket efter studenten. Jag måste läsa vidare, men jag vet verkligen inte vad jag vill göra. Ska jag läsa vidare på spellinjen? Ska jag läsa till lärare? Ska jag försöka hitta ett jobb? Ska jag resa?