#NoHateSE
               

Den 4 november är det åter igen dags för den officiella No-Hate dagen. Som ni säkerligen redan är medvetna om så var jag mobbad i hela tio år och mycket av hatet jag fick var faktiskt över nätet. Eftersom jag bloggat i ungefär sex år så vet jag hur man handskas med nättroll, men det är inte alla som vet detta och jag personligen vet att man inte alltid kan hålla tårarna tillbaka.
 
Förra året infördes en speciell No-Hate dag som är till för att motverka nätmobbning och för att få folk att inse att det inte bara finns troll där ute. Jag hoppas att ni alla visar kärlek i kommentarsfält på alla olika sociala medier och på olika bloggar. Ovan ser ni två av mina favoritkommentarer som jag fått de senaste åren, men det finns hundratals andra kommentarer som jag önskar att jag kunde dela med mig av men jag valde bara ut två att lägga in i inlägget. Men jag uppskattar verkligen alla kommentarer jag får, ni får mig alltid att må bra en jobbig dag och ni får mig att känna mig peppad till tusen - Tack alla.
 
Var med och sprid kärleken med hashtagen #NoHateSE i alla sociala medier den 4 november!

Respektera och acceptera.
               

Fick en fråga av en läsare igår, eftder att ha läst kommentaren antar jag att Sandras fråga är vad hon ska göra. För det första är det okej att känna sig ledsen, sårad och arg över att han suktar efter någon annan än dig. Det blir alltid svårare när man faktiskt är vän med personen man är kär i, för man vill inte förlora vänskapen men samtidigt har man lust att bra skrika personen rätt i ansiktet. Allt det är helt okej.
 
För det första så kan man tyvärr inte styra sina känslor, så det är varken ditt eller hans fel. Du kan inte hjälpa att du har känslor för honom och han kan inte hjälpa att han inte har känslor för dig. Man kan verkligen inte välja vem man blir kär i. Att känna att man vill ha ett förhållande med någon som inte vill ha det med en känns hemskt, men det är tyvärr så livet är - man får inte allt man pekar på.
 
För det andra så måste du respektera att han inte känner samma för dig som du gör för honom. Att respektera den andra är det viktigaste som finns, vare sig man är i ett förhållande eller inte. Ibland krävs det att man accepterar att det är på detta vis läget är just nu och du kan tyvärr inte göra något åt saken. Det låter säkerligen hårt, men man måste respektera varandras känslor.
 
Är du som jag, som varit i förhållanden nonstop sedan jag var fjorton, så kan det kännas jobbigt när den du verkligen vill ha inte vill vara med dig på det viset. Någon gång i framtiden kanske det kommer vara ni två, men inte just nu - allt beror på tid. Övre makter kanske inte vill att ni är tillsammans på det sättet ännu.

Grattis Eric.
               

Tjo kings! Idag är det inte bara den 12 september, utan det är världens bästa killes födelsedag. Min allra bästa vän Eric Agee fyller 19 idag vilket egentligen skulle firas med filmkväll, men han blev tyvärr sjuk vilket är fett sad. Tycker synd om honom, ingen vill bli sjuk på sin födelsedag. Vargrävhund-saken i bilden är ett internskämt mellan mig och Eric, men det får ni inte höra om. Hihi.

Livsupdate.
               

Jag vetifan vad jag ska göra med mitt liv at the moment. Det känns som jag befinner mig överallt och ingenstans på samma gång, som att jag stannat upp men allt runt om mig speedats upp. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Jag har nyss börjat sista året på gymnasiet, jag är arton fuckin år och jag är singel. Det är nu livet ska dra igång, det är nu jag ska leva livet utan några regrets. Men nej, allt har bara stannat upp.
 
Jag ligger som sagt hemma, sjuk, just nu men jag tror faktiskt att min kropp vill stanna upp en aning. All stress och allt som pågår kring mig gör mig bara så satans trött på livet, inte alls pepp liksom. Jag känner mig dessutom sjukt ensam, jag har liksom aldrig varit riktigt jävla singel känns det som. Jag har haft förhållanden nonstop i flera år, men nu är jag helt fuckin ensam. Visst, jag tillbringar sjukt mycket tid med mina vänner just nu, men samtidigt känns det som något saknas. När jag ser mina bästa vänner med sina partners känner jag mig sjukt ensam, samtidigt som jag verkligen vill umgås med dom trots att jag blir det "tredje hjulet".

Update på mitt kärleksliv? Ja, det finns en kille jag verkligen känner starka känslor för och som jag känt starka känslor för i typ två hela år. Denna kille har alltid funnits där för mig och jag för honom, men det är svårt när man har så starka känslor. Han vet om att jag har känslor och han har själv berättat att han tycker om mig mer än som en vän. Problemet? Han känner sig inte redo för ett förhållande. Han vill inte känna sig bunden, men jag vill inte känna mig "fri", för jag vetifan hur man är när man är helt jävla singel. När jag snackat med min bästa vän om detta så har hon sagt att jag bara ska låta det vara och se vad som händer, men det är liksom svårt. Förstår ni vad jag menar? Jag stannar upp medans allt runt om mig rör sig och det gör mig sjukt rädd. Tänk om jag stannar upp helt och hållet och mister alla chanser jag får i livet? Inte bara inom kärleken, utan inom allt.
 
Jag vet som sagt inte var jag ska, vad jag ska ta mig till eller hur jag vill att mitt liv ska se ut. Något av det som stressar mig mest är när någon ställer frågan "vad ska du göra efter studenten?". Jag kan fan inte ens bestämma hur jag ska klä mig på morgonen, hur fan ska jag kunna veta vad jag ska göra resten av mitt liv? "Ska du plugga vidare?" har jag något annat val? Jag pluggar speldesign, dvs. att jag inte kommer få ett jobb direkt när jag hoppar av flaket efter studenten. Jag måste läsa vidare, men jag vet verkligen inte vad jag vill göra. Ska jag läsa vidare på spellinjen? Ska jag läsa till lärare? Ska jag försöka hitta ett jobb? Ska jag resa?
Vad fan ska jag göra med mitt liv? 

I wish.
               


Tårarna rinner, jag försvinner.
               

Orkar inte blogga just nu. "T" gjorde slut med mig. Orsaken? Jag älskade honom mer än han ens tyckte om mig. Trodde verkligen han var rätt för mig, att han var annorlunda. Men antar att jag hade fel.

Good weekend.
               

I fredags åkte jag några timmars kollektivtrafik till "T" för att spendera helgen hos honom. Vi spelade och när kvällen närmade sig lagade vi mat tillsammans samtidigt som vi lyssnade på Mayday Parade, hans favoritband som nu även blivit ett av mina. Kvällen avslutades framför en underbar film, It's kind of a funny thing.

I lördags tog vi båten till Danmark tillsammans.När vi kom fram till Danmark tog vi tåget till Bakken där vi spenderade resten av dagen. "T" tvingade upp mig i berg och dalbanor och vi såg på 5D-bio tillsammans vilket var sjukt mysigt. Efter en fartfylld fem-kamp gick vi på äventyr, åkte fler karuseller och besökte simulatorer av olika slag samt beställde drinkar med knasiga namn. Runt midnatt tog vi tåget tillbaka till båten och vidare hem till "T".
 
Att vakna i famnen på personen man tycker mest om i hela världen är något av det bästa som finns och när jag hoppade på bussen hem kände jag saknaden på direkten. Nu längtar jag till helgen som kommer som även den ska spenderas med denna underbara "T".
 
Vad gjorde ni i helgen? Vad tycker ni om karuseller?

Svar på kommentar.
               

Så, tidigare idag fick jag en kommentar på detta inlägg där jag skrivit om hur det var när jag och min tidigare pojkvän gjorde slut och vad som egentligen var orsaken till uppbrottet. Tjejen som kommenterat är min tidigare pojkvänns nuvarande flickvän och eftersom hon var trevlig och gav ett svar så tänkte jag göra likadant;
 
Angående det här med att tjejen och mitt ex enbart snackade som vänner en tid är ju bara trams. Det går emot allt han sagt själv med tanke på att han berättade för mig när jag kom på hans otrohet att han lagt sig i en säng tillsammans med tjejen och "vad som hände, hände" då han inte var säker på ifall han ville vara otrogen eller inte - men hände det så brydde han sig inte. Så detta bevisar bara att killen faktiskt är en otrogen idiot. Han erkände t.o.m för mig att han enbart använde bruden för att se om han ville vara otrogen eller inte; så bruden var endast ett objekt att använda för hans del. För "hon ligger med vem som helst", så det var visst den lättaste bruden att använda. Men vem vet, dom kanske föll för varandra.
 
Seriöst så bryr jag mig inte tillräckligt, jag mår svinbra utan denna idiot i mitt liv. Jag har dessutom träffat en underbar kille nu, en kille som är rolig och bryr sig om mig - samt inte blir irriterad på mina psykiska besvär. So I'm happy as fuck och jag hoppas att mitt ex och hans flickvän kan sluta stalka mig då jag helst ser dessa idioter så låååångt ifrån mig och mitt liv som möjligt.
 
PS. Om du menar att jag aldrig haft ett seriöst förhållande så kan jag upplysa dig om att jag haft fem seriösa förhållanden men ingen av personerna har varit lika underbara som killen jag träffat nu.

När livet tar en vändning.
               

Okej, nu kommer det ett sånt här deep inlägg fullt av skit som jag bara vill ha ur systemet. Brace yourself.
Som ni kanske alla vet så gick jag ur ett förhållande i början av januari detta år. Efter ett helt år av psykisk misshandel och utmanande att ta livet av mig från hans sida. Jag gjorde slut. Jag. Men jag, JAG, tog även tillbaka honom efter en vecka efter att han bönat och bett. Jag hoppades verkligen att det skulle bli bättre, men det blev det inte.
 
En vecka efter att jag tagit tillbaka killen så satt jag hemma hos honom medan han var på fest fem minuter från sitt hem, han sa att han inte fick ta med någon till festen. Han ljög för mig. Sanningen var att han bjudit med en annan tjej som han senare på kvällen även sov tillsammans med. Jag var helt ovetande, låg vaken i hans soffa och kollade på streams samt snackade med mina vänner. Får ett sms med information om att han skulle sova i en "stad" ca. en timme från där festen var, vilket jag tyckte var sjukt konstigt då han lika bra kunde gå i fem minuter för att komma hem och sova hos sin flickvän. 
 
Dagen efter ringer killen som hade festen, han frågar om min dåvarande pojkvän fick ligga med denna brud han dragit med dit. Jag bröt ihop när han berättade för mig och jag bad honom dra åt helvete för alltid. Jag älskade denna kille, jag hade orkat med att bli nedtryckt i ett helt år bara för jag visste att jag inte kunde leva utan honom. Det hela slutade i tårar för min del, han blockerade mig från alla sociala nätverk och mina vänner berättade för mig att han dränkt sina sorger i alkohol på krogen tillsammans med vår gemensamma vän.
 
Killen fick mig att lova att inte vara med någon annan på ett tag efter att vi avslutat vårt förhållande. I mars skriver en person från hans stad att han inlett ett nytt förhållande med bruden han var otrogen mot mig med. Jag tycker synd om denna tjej. Jag är inte ens arg, jag är bara besviken på honom och jag är ledsen för vad denna tjej kommer tvingas gå igenom. Inled aldrig ett förhållande med någon om er första "kärleksfulla" kontakt var när personen fortfarande var i ett förhållande.
 
Men jag tänker inte avsluta denna text med detta. Jag tänker avsluta den med att jag mår så mycket bättre nu, främst tack vare mina underbara vänner. De vännerna som hjälpt mig mest under denna period har helt klart varit Clara, Anna, Elina, Alexandra, Fredrik, Alex och Demetri. Jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan dessa underbara människor. Och för detta tackar jag dom med hela mitt hjärta.

The start of something new.
               

Som ni vet så gav jag killen en andra chans, men det slutade med att han valde att vara med en annan brud under helgen. Så vad gjorde jag? Jo, jag bad honom dra åt helvete såklart! Han fick sin chans, och han sumpade den direkt. Jag klarar mig bättre utan ett sådant svin i mitt liv. Min vän Casper snackade med mig igår och han sa direkt att jag ska sluta röka, bli challenger på LoL och starta mitt nya liv då jag nu har chansen att göra detta. Funderar starkt på att lyda hans visa råd.
 
Jag tänkte börja mitt nya liv med att pierca min tunga, har varit fett rädd för det men nu jävlar i det. Sen ska jag spela satan tillsammans med mina polare, dra till min kusin och Casper i Stockholm när jag fyller 18 och skaffa gymkort så jag kan börja träna. Känns som mitt liv kommer bli mycket bättre nu.

My inspiration.
               

Jag tror att vi alla har någon vi inspireras av extra mycket. Jag har ett antal, både inom kändisvärlden, min familj och bland mina vänner. Men det finns en speciell person som inspirerar mig så satans mycket, Ellen Page. Hon har lyckats komma så himla långt i sin karriär inom skådespelandet, men det är inte detta jag inspireras av, utan hur stark hon är. När jag såg videon nedan för allra första gången, så grät jag. Ellen höll ett underbart tal, som trappades upp till det viktigaste hon någonsin låtit lämna hennes läppar.

Att göra det rätt.
               

Tackar än en gång er alla för att ni stöttade mig när jag bröt upp med min pojkvän. Men jag har nu, till allas förvåning, bestämt mig för att ge honom en andra chans. Vi har kommit överrens om att försöka en gång till, fast denna gång ska det bli rätt. Många tror kanske att detta inte är vad jag egentligen vill, men det är det.Jag vill vara lycklig, och med honom är jag det. Men jag vill också att det ska vara rätt, att förhållandet ska fungera, vilket det nu för fan ska göra. Vi jobbar på det, vi ska klara av att göra det rätt denna gång.

I'm Awesome On My Own.
               

Som ni redan vet så bröt jag upp med min senaste pojkvän här om dagen. Det kändes tungt, det var ju ändå ett helt års förhållande som tog slut. Men jag har vänner som hjälper mig och får mig att må bättre, enligt killen var det fel sätt att göra slut på - men jag gjorde det så rätt som möjligt genom att sitta ned och förklara för honom, men ändå tyckte han att det var fel sätt att göra det på.
 
Men det gör ont att avsluta något så starkt som vi hade tillsammans, men det var det rätta att göra för mitt mående. Att bli kallad för kränkande ord och bli nertryckt gång på gång är inte hälsosamt, därför var det bäst att avsluta det så fort som möjligt. Så jag mår bra, jag har vänner som älskar mig och som lyfter upp mig efter ett år av nedtryckande. Friheten känns bra, detta är något av det bästa jag gjort på länge, även om det gör ont innerst inne så vet jag att det var det bästa möjliga.

The end.
               

Och bara sådär så krossades allt mot marken en sista gång. Nu är jag fri. Men jag vet inte vad jag tycker om friheten.

Jag och pojkvännen gjorde nyss slut, kommer tillbaka om ett par dagar när livet känns lättare.

Mitt psyke sliter sönder mig.
               

På senaste tiden har jag inte skrivit några riktiga "deep" inlägg, där ni får se vad som händer i mitt huvud. Främst då jag inte känt för att skriva ut skiten, men nu behöver jag verkligen skriva av mig om ett antal saker. Ni som ogillar att läsa om min depp och all skit som rör sig i mitt huvud kan givetvist hoppa över detta inlägg, utan att kommentera negativa saker. Tack.
 
Så... Var ska jag börja? På senaste tiden har jag mått dåligt, haft det jobbigt med mig själv då mitt psyke sliter sönder mig inifrån. Jag är trött på allt, men främst är jag trött på att tvingas ta massa mediciner för att må bra. Jag mår inte ens bra av dom, känns bara som att de håller ett lock över all skit så jag fortfarande kan lotsas vara lycklig och säga till folk att jag mår bra. Men det gör jag inte. Jag känner mig som en jävla trasdocka, jag bara sitter där med ett påklistrat leende, skrattar lite halvdant för att ingen ska se att Carro faktiskt inte mår bra.
 
Jag hatar alla falska människor, de som är mina vänner, men som sticker knivar i ryggen på mig såfort jag vänder mig bort. Jag hatar att det känns som de flesta utnyttjar mig, om det så är för att de ska ha någon som hjälper dom när de har det svårt eller om det endast är för att de vill ha någon som lånar dom cigg och pengar när det krävs. Jag är dessutom trött på att allt för många inte inser att jag faktiskt har en psykisk sjukdom. Depression är inget man hittar på, inte jag i alla fall. Jag slåss mot mitt psyke varje dag, jag vet verkligen inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till. Tiden då jag får vara ensam är den bästa. Att bara sitta framför datorn, alternativt att få sova bort mina bekymmer. Visst är det bra att ha sin pojkvän hos sig, men sanningen är den att jag hellre sitter hemma ensam när han umgås med sina polare eller drar på fest då jag verkligen är en äkta ensamvarg. Det är inte för att jag inte vill umgås med hans vänner, nej, det är för att jag är trött på att lotsas vara glad. De enda jag kan gråta framför är min pojkvän och min egen spegelbild, därför är jag så oerhört lycklig över att jag har Lukas. Han lyssnar och han stannar kvar vid min sida trots att jag gör misstag och trots att mitt psyke tar kål på mig.
Den senaste tiden har jag mått så dåligt att det gått ut över andra. Ja, jag har tjafsat med min pojkvän, men det är för att jag älskar honom så oerhört mycket, så pass mycket att jag blir orolig över att förlora honom. Han är nog faktiskt det enda som fortfarande håller mig på fötterna. Det har även gått ut över min skolgång, jag kan inte koncentrera mig och jag skrek på en lärare att han var en inkompetent idiot. Men det värsta med att bära runt på mitt psyke är att jag inte kan koncentrera mig på att få mig själv att må bra. Jag bryr mig inte tillräckligt mycket om mig själv helt enkelt. Jag bryr mig mer om vad folk säger till och om folk i min omgivning.
 
Ett exempel är att jag här om veckan satt i parken vid vår skola och tog en cigg. På bänken bredvid mig satt ett gäng ettor, jag kände igen dom då jag mött dom ett antal gånger i korridorerna - vår skola är ganska liten så alla ser varandra någon gång. Det var väl fyra killar om jag inte minns fel. Nyfiken som jag är så lyssnade jag i min tysthet på deras samtal, de snackade om de olika lärarna. Helt plötsligt säger en något i stil med "men hallå, han ******* är ju bög" och då ryckte det till i mig. Men jag höll mig lugn, försökte skita i det. Men så sa en annan av killarna att det var äckligt att denna lärare är homosexuell och undrade hur fan skolan kunde tillåta en "sån" att lära ut. Då snappade det till och jag ställde mig upp, fimpade min cigg och gick fram till killarna. Jag undrade vad fan deras problem var samt att det inte är denna lärare som är äcklig, utan att det i självaste värket är de där killarna som är äckliga homofober. Denna lärare är en av mina favoriter, så det är väl klart att jag står upp för honom? Killarna blev i vilket fall tysta, jag informerade dom att vi inte tolererar sånt på skolan, sen gick jag.
 
Trots att det inte var mig fight att ta i så kände jag ändå att det var det på något vis. Jag är själv bisexuell, klart jag hatar homofober då, samt jag är så oerhört mycket emot mobbning då jag blev mobbad under hela grundskolan. Förstår inte hur fan folk, personer som dessutom är gamla nog att gå på gymnasiet, kan uttrycka sig så om en person. Men vet ni vad? Det var min fight att ta. För mobbning är en fight jag aldrig kommer släppa, jag kommer aldrig acceptera att någon talar illa om någon annan. För trots att mitt psyke sliter och drar i mig, så är det tillräckligt ihopsatt för att samarbeta med mig mot idioter som de där killarna.

Hjälp mig vinna.
               

Hej alla läsisar! Hade varit underbart om ni kunde hjälpa mig vinna en symaskin, vinner jag så tänker jag skänka symaskinen till antingen min farmor eller svärmor då båda syr. Men det blir antagligen min svärmoder då min farmor tyvärr inte syr så mycket längre. Klicka här för att rösta på mitt bidrag via facebook.

Thea är 12 år och ska gifta sig.
               

"Hej! Jag heter Thea och jag är 12 år och om cirka en månad ska jag gifta mig!!! Så välkommen till den här bloggen som från och med nu ska bli min bröllopsblogg".

I vårat grannland, Norge, har Thea's blogg Theasbryllup.blogg.no fått stor uppmärksamhet. Thea är en tolvårig flicka som den elfte oktober detta år skall gifta sig med en trettiosjuårig man vid namn Geir, då hennes moder bestämt detta. I bloggen skriver Thea om planerna inför bröllopet, om sorgen över att inte få bjuda sina vänner och hur hennes moder säger åt henne att växa upp då hon snart ska få egna barn.
Är ni inte oroliga över Theas framtid och hur fan hennes moder tänkte som gifter bort sin tolvåriga dotter till en tjugofem år äldre man? Det behöver ni inte vara, för Thea finns inte. Bloggen är en insamlingskampanj från biståndsorganisationen Plan, för att hjälpa alla de flickor i världen som gifts bort utan att själva ha bestämt det. Dagen för Theas bröllop, elfte oktober, är FN:s internationella dag för flickor.
 
Det är inte rätt, var man än bor i världen, att gifta bort en ung flicka utan dess medtycke.

8 citat.
               

Folk skriver ofta ner smarta saker, därför har jag samlat några av mina favoritcitat här nedan. Citaten är listade utan imbördes ordning och alla är från tumblr, så källorna är osäkra.
1. "Pizza is a circle. Pizza is my life. Pizza is the circle of life."
 
2. "We won't stop until We on top"
 
3. "Nothing is impossible the word itself says I'm possible! - Audrey Hepburn"
4. "Take me to the time when things were fine, it's all broken now."

5. "Nobody knows the real me. Nobody knows how many times I've cried in my room when nobody was watching. Nobody knows how many times I've lost hope, how many times I've been let down. Nobody know how many times I've felt like I'm about to snap, but I just don't, för the sake of others. Nobody knows the thoughts that go through my head when I'm sad, how horrible they truly are. Nobody. Knows. Me."
6. "Never stop showing someone how much they mean to you."
 
7. "Be a warrior not a worrier"
 
8. "The hardest times teach us the most valuable lessons"
 
Har du något favoritcitat?

Grattis Amanda.
               

Idag fyller min lillasyster Amanda elva år, därför tycker jag att alla borde ge henne ett fett grattis!

Seriöst eller oseriöst.
               

Jag har inte allt för många kvinnliga vänner, men när jag väl snackar med personer av det kvinnliga könet så hamnar allt för ofta samtalsämnet på kärlek och relationer. En förekommande fråga tjejer emellan (vet inte med killar då jag nästan aldrig snackar relationer med mina killpolare) är "hur många seriösa förhållande har du haft?". 
 
Vänta nu lite... När du ställer denna fråga och får svar som "två, och tre oseriösa" så undrar jag hur både du och personen som svarar tänker. Inleder man ett förhållande med en person så är det väl för fan seriöst, har påpekat detta och då får jag ofta svaret att det inte är seriöst om det håller i mindre än tre månader. Så du menar att du lekte med personen under hela förhållandet? Jag har varit tillsammans med killar i enbart en månad, men jag kallar inte det oseriöst. Det var seriöst, bara att vi insåg att det bästa vore att vi skildes åt då vi hade olika åsikter om saker och ting. Även om ett förhållande visar sig vara fel och går åt fanders efter bara en till tre månader så är det ju ändå ett förhållande.
 
Nu undrar jag hur ni tänker angående detta. Tell me in the comments!