QUIETHELL

Topparna under året var helt klart att jag hittade min pojkvän, allt känns så rätt och jag känner mig trygg med honom. Jag behöver inte vara rädd för otrohet och skit som jag tyvärr tvingades vara förr. Min pojkvän är så jävla underbar och jag litar mer på honom än jag litat på någon annan tidigare.

 

En annan topp från föregående år var att jag fann min allra bästa vän någonsin, Alexandra, hon är verkligen underbar. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne vid min sida, hon får mig alltid på bra humör, hon får mig att skratta men samtidigt kan vi ha seriösa konversationer med varandra. Vi har bara varit vänner i ett år, men det känns som om hon funnits vid min sida under hela mitt liv.

 

Dalarna då...? Ja, vad skulle en "toppar och dalar"-lista vara utan att jag nämnde min psykiska ohälsa? Jag har mått skit under året som gått och sanningen bakom mitt beroende av cigaretter är faktiskt att jag känner hur allt lättar. För varje cigarett är ett steg närmare döden, vilket av någon anledning känns skönt i mitt hjärta...

 

Sen var en enorm dal under det gångna året att jag blev misshandlad. Jag har blivit misshandlad förr, i min gamla skola, men aldrig såhär. Jag har aldrig blivit så skadad rent psykiskt - eller fysiskt - som jag blev denna gång. Jag har inte tagit upp det i bloggen, eller snackat speciellt mycket med andra om det, för jag är rädd. Jag tänker inte säga så mycket, förutom att jag fortfarande inte anmält misshandeln trots att hon erkänt den. Ska jag vara ärlig så vet jag inte vad jag ska göra, försöker samla mod för att berätta om skiten. Jag vill bara ha upprättelse, men jag har inte mod nog... Än.