QUIETHELL

Snart är det över.

Idag tömde vi skåpen. Imorgon är det lärarmiddag. På fredag är det gråtfest.

 

Allvarligt talat så vet jag inte riktigt hur jag ska känna över att sluta nian och att kanske aldrig mer få se människorna jag gått med i flera år nu. Jag känner ingen grädje eller sorg över det precis, är det normalt? Det enda jag känner är att jag kommer sakna mina favorit lärare samt elevassistenterna, annars kommer jag inte sakna något annat direkt. De få vänner jag har i skolan kommer jag antagligen höra av senare så jag känner ingen direkt sorg över att lämna dom. Värsta är att jag inte känner någon glädje över att sluta skolan, gå på sommarlov och börja på gymnasiet. Jag är mest orolig och "övertänker" framtiden. Jag kommer gå på sommarlov och är helt enkelt rädd att det kommer bli ensamt, att jag inte kommer tillbringa det med personer jag älskar och att jag kommer gräva ner mig under täcket. Är också rädd att jag inte kommer få några vänner på min nya skola eller liknande. Värsta är att jag inte kan prata om min oro över saker och ting med någon just nu.

 

Egentligen är det väl det jag vill, prata. Jag vill prata ut om allt jag känner och hur jag mår samt om min oro inför framtiden. Idag gick en tjej i min klass runt och filmade när alla i klassen svarade på frågan "Hur ser ditt liv ut om 15 år" som hon planerar att vi ska se på vår återträff om x antal år för att se om vi blev vad vi ville. Jag ville säga att jag hoppas att jag har ett bra jobb, bor i ett fint hus, lever med personen jag älskar och kanske till och med har något barn? Men det svarade jag inte. Jag svarade bara att jag hoppas att jag är spelgrafiker på något företag och förhoppningsvis är gift, och att jag är femton år äldre. Men egentligen vill jag bara vara lycklig om femton år. Jag vill kunna säga att jag kom ur all skit jag har levt mig igenom, att jag kommit ur min jävla överkänslighet som bara förstör mer och mer för mig samt att jag inte behöver vara rädd längre. Rädd för vad som ska hända och vem som kommer stå vid min sida.

 

Vet ni hur man kommer ur överkänslighet? Behöver verkligen komma ur skiten innan jag förlorar någon mycket speciell som jag verkligen älskar i mitt liv. Jag gör vad som helst, bara jag kommer ur den och slipper må dåligt.

jag vet hur du känner, jag känner precis likadant. Kommer sakna min favoritlärare men inget annat typ, eftersom jag kommer träffa mina vänner jag har där ändå så att.

kände samma sak när jag tog studenten-kändes som en helt vanlig dag+att jag inte hade några riktiga vänner där,så det var väl det som gjorde det....
Ta en dag i taget o jobba mot Ditt mål,vad det än är:)...du kom in på det gymnasiet du ville?-njut av det så länge=)...

Nästa år är det vår tur att stor gråtfest. I höst är vi äldst på skolan!

Hej fina du!
Råkade klicka in här och vill bara säga att jag känner precis som du beskriver i det här inlägget. Sedan vill jag säga att du verkar vara en väldigt fin person, önskar dig all lycka.

Kram.

vilken skola ska du gå på?
Igenkligen bryr jag mig inte hur mitt liv ser ut om femton år. nästa år tar jag studenten jag kommer att flytta till USA och studera där det är allt jag tänker på just nu får se vad livet har med sig.

Att komma över känslighet är svårt men tänk ist glada tankar ist för dystra tankar tänk på något som gör dig glad,något som gör att du blir glad blicka framåt inte bakåt. och lev livet!