QUIETHELL

Idag kommer något hemskt att hända. Något jag aldrig riktigt trodde skulle hända. Något jag varit räddast i världen inför. Något jag varit med om två gånger förut men som ändå gör så ont varje gång. Nästan tio månader. Men ändå känner jag mig harmonisk. Jag känner mig rädd och ledsen men ändå lättad. Det känns som jag har väntat på den här dagen, på det här samtalet. Jag har vetat att detta skulle hända och på något knäppt sätt känns det som jag både vill att det ska hända och att jag hellre skulle hoppa från en klippa. Det är som att jag är harmonisk och väntande på utsidan. Men på insidan gör det ont, hjärtat känns tomt ´, ögonen svider, det gör ont bakom näsan precis som innan man ska börja gråta. Jag känner mig ovetande men samtidigt känner jag att det är detta jag väntat på. Kanske är det bäst såhär. Kanske kommer jag saknar sönder mig och gråta tills alla tårar tagit slut. Men så kanske jag kommer känna mig lättad och fri. Jag behöver inte vänta längre, jag behöver inte vara rädd. För ni vet, allt har sitt slut, även cirkeln kan klippas av.