Bara ett bollplank.
En blick kan göra lika ont som ett knä i magen
Lite viskande kan göra lika ont som en spark på benet
Ord kan göra ondare än en käftsmäll
Förstår bara inte vad jag gjort för att förkäna att bli slagen, få kränkande ord efter mig och få blickar av alla. Har alltid tänkt Gud skapade mig för att alla andra skulle ha ett bollplank och precis när jag börjar tänka Det är inget fel på mig, det är dom så kommer någon som SKA ställa upp för mig, det är dennas skylldighet, och slänger praktiskt taget det rätt i ansiktet på mig Att allt är mitt fel. Jag får dagligen blickar, folk som viskar efter mig och ord som t.ex. Din fule jävel, Gå hem och cutta dig och ännu värre skit efter mig. Jag vet att jag inte är den vackraste, snyggaste eller ens sötaste på jorden, men jag förkänar inte att få sådanna ord efter mig. Jag gråter mig till söms varje kväll, jag är för en gångs skull rädd för att gå till skolan. Det är en sak jag aldrig varit innan, trots mina tio år som mobbad, rädd för att gå till skolan. Men dom klarade det, dom knäckte mig. Jag skrek till min lärare att dom förstört allt, jag pekade på en av dom, hon bara flinade åt mig, som det var ett skämt. Jag grät framför mannen som är skylldig att hjälpa, att stoppa, och berättade för honom att jag funderat på att ta livet av mig Han rörde inte en min utan fortsatte bara säga att det också är mitt fel att jag blir mobbad. Är det mitt fel att folk skriker saker efter mig, misshandlar mig och ger mig blickar?! Nä, de sakerna jag sagt till dom har jag sagt i ilska för att dom har dragit ner mig, inget annat. Men vem vet
Gud kanske skapade mig för att andra skulle ha ett bollplank.
