Dagens YouTube klipp.
               

Dagens YouTube klipp är en Let's Play av Sims 3 Island Paradise som spelas av min favorit sims youtubare.

Dagens YouTube klipp.
               

Dagens YouTube klipp är ett fett skoj avsnitt av Gametime with Smosh, måste älska Ian och Anthony.

Plugg.
               

Vem säger att man måste vara nyttig när man pluggar? Har skjutit upp pluggandet till teorin för att ta moped körkort, men tvingar mig själv att plugga en massa nu då jag ska köra den 3 juli och sedan förhoppningsvis boka in tid för uppskrivning där efter. Min blogg är sveriges tråkigaste just nu, men försöker få igång det igen trots min depp period. Försöker dock muntra upp mig själv genom att klicka hem The Sims 3 Island Paradise som verkar fett skoj. Får hoppas att det är det med.

Dagens YouTube klipp.
               

 
Säger bara mjaow my fuckin' cow, hur awesome är inte denna? Måste köpa lera.. NU!

Dagens YouTube klipp.
               

Dagens YouTube klipp är första avsnittet av PewDiePies senaste spelserier där han spelar zombiespelet The Last Of Us.
Sjukt awesome spel, sjukt awesome grafik, sjukt awesoma personer och en sjukt awesome Pewds. Kan det bli bättre? Nej.

Dagens YouTube klipp.
               

Har nu bestämt mig för att jag, varje dag, ska lägga upp en ny video från YouTube. Jag kommer alltså tipsa om mina favoritklipp från världens bästa sida för allt från nördande humor till sminktutorials. Kommer alltså lägga upp både awesoma tutorials, klipp att garva åt samt spelvideos som ni kan ta del av. Lägger jag upp en spelvideo och denna är med i en spelserie så lägger jag antingen upp mitt favvo klipp från serien eller så blir det första klippet så ni får klicka er vidare själv för att se vidare.
Kör igång direkt med ett klipp min älskade pojkvän tipsade mig om.
 

Dove Damage Solution-serie.
               

För ca. ett år sedan fick ja en provtub på Doves intensivkur för hår och föll direkt för den. Tyvärr bytte jag bort den efter ett tag mot andra hårvårds serier. Men så en dag för någon vecka sedan var det praktiskt taget som jag för första gången i mitt liv vaknade med slitna toppar, vilket gjorde mig galen då mitt hår - tro det eller ej - aldrig varit slitet så det syns och känns. Så drog till närmaste affär och köpte dessa två underbaringarna som räddade mitt hår efter endast en tvätt!
 
Dove hair therapy colour care shampoo.
Colour Care Schampo ingår i Doves Damage Solution-serie. Colour Care Shampoo med Colour Revitalizer och mindre sulfat rengör och vårdar håret samt hjälper färgen att behålla sin glans i upp till tio veckor.
Köpte detta schampo då jag vill ha något för att behålla hårfärgen och håret så fint som möjligt trots all färgning, så köpte denna för just min hårfärgs skull. Måste säga att den är sjukt bra och min hårfärg håller bra.
 
Dove hair therapy intense repair.
Intense Repair Express Intensivbalsam ingår i Doves Damage Solution-serie som är speciellt framtagen för att reparera skadat hår. Den dubbelverkande produkten innehåller en behandling med Fiber Actives som tränger djupt in i håret och binder skadade proteiner utan att tynga ner det. Produkten innehåller även ett balsam som reparerar och förseglar hårstrånas yttre skikt och skyddar mot framtida skador. En hårkur med alla fördelar med ett balsams snabba verkan. Håret får näring, stärks och skyddas mot kluvna toppar.
Det är sjukt lätt att använda och redan efter första användningen känns det som man fått ett helt nytt hår - så underbart känns det. Lent, snyggt och friskt. Bästa med denna produkt är helt klart att man får två-i-ett med både balsam och inpackning. Man behöver bara en liten klick, i med det i håret, vänta en minut och tvätta ur, håret känns underbart.
 
Vad använder ni för schampo och balsam?

En lukt av sommar.
               

NewYorker har nu lanserat en egen parfym med en sexig doft som öppnar med en fruktig kombination av grönt äpple, svarta vinbär och vilda jordgubbar. I hjärtat blommar en sommarbukett med sockerärtor, freesia och pion. Allt harmoniseras i basen med en förförande komposition av sandelträ, vit mysk och hallon. Den säljs tyvärr inte i NewYorkers egna butiker men ni kan hitta den hos bla. Nelly.com och förhoppningsvis på närmaste parfymeri. En solklar favorit och en lukt av sommar!

I can change everything for you.
               

Har ni någonsin känt att hela ert liv faller samman? Har ni någonsin känt att ni gör allt för en viss person men att den inte ser det? För det är så jag känner just nu.
 
Det finns en viss person som jag verkligen älskar över allt annat. Jag kan göra allt för denna person. Men att denna person ignorerar mig, väljer bort mig och inte verkar bry sig om mina känslor gör ont som fan. Men jag vill hålla fast vid denna person, vad som än händer, för jag känner äkta kärlek. Jag kan förändra hela mig för denna person, jag gör verkligen vad som helst. Jag hoppas verkligen att denna person läser detta och ser att jag kämpar, att jag väljer bort mig själv för denna person. Det enda jag vill är att denna person ska prata med mig, älska mig igen och vilja vara vid min sida igen. Kärlek gör ont. Men ibland är det värt lidandet.

Jag sökte på internet angående min överkänslighet, då detta är en av många saker jag måste ändra på för denna persons skull, och kom över en artikel angående HSP. Ni hittar artikeln här. HSP är när man är högkänslig. Allt passade så bra in på mig, jag är överkänslig, jag njuter av ensamhet, jag blir trött när jag måste umgås med mycket folk och ja, jag är osällskaplig av mig. För att bli av med min överkänslighet, eller iallafall tona ner den, så tipsade många sidor om att jag ska skriva, rita, spela instrument mm. Att jag ska uttrycka min kreativa sida då de flesta som lider av HSP är mycket kreativa, många stora författare lider t.ex. av detta. Jag hoppas att min speciella person läser detta också, för jag vågar inte berätta detta själv då denna person kan tro att jag inte kommer kunna förändra det och helt enkelt kommer försvinna från mitt liv då. Vilket skulle förstöra mig, för jag gör verkligen allt. Jag gör precis allt för att bli en bättre människa, för att personen ska älska mig. Jag gör allt och lite till, jag försöker iallafall, men jag vet inte vad jag mer kan göra än att försöka. Jag vill bara ha en chans att förändra mig till det bättre, för det hade krossat mig att se denna person försvinna från mig. Han är mitt allt.

Rubrik.
               

Glad midsommar allihopa. Stryker det första ordet för jag är inte glad. Nä, varför skulle jag? Jag sitter ju bara hemma och gråter ändå, för ingen jävel vill vara med mig. Var en person som frågade om jag skulle fira midsommar med min pojkvän och svaret är helt enkelt nej. Varför? Jo, för ibland är livet inte som det var innan eller borde vara, ibland mår man skit och blir bortvald. Ibland kan man inte göra något åt det förutom att bara fortsätta kämpa, gråta och lida. Sålänge det är värt det.

Avslutningsmiddagsoutfit.
               

Klänning - Fashion of Sweden, Emporia. Väst - NewYorker. Skor - Skopunkten. Halsband - NewYorker.

Lovade er lite bilder på hur jag såg ut när jag åkte på lärarmiddagen dagen innan jag slutade nian, vilket var för prick en vecka sedan. Fick många frågor angående västen jag bar, och som ni ser så kommer den från NewYorker och var på rea när jag shoppade på Emporia i Malmö. Väskan är en aningen äldre från H&M. Älskar verkligen den svarta västen + de svarta detaljerna mot den ljust färgade klänningen som för övrigt har en öppen rygg. Vad tycker ni? Själv älskade jag outfiten!

Önskar att allt var bra.
               

Glöm inte att följa mig på instagram @quiethell. Nu ska jag lägga mig i sängen och sjunka in i tårar. Allt blev bra, men nu börjar tårarna falla hela jävla tiden igen, och har gjort de senaste veckorna, för jag är världens sämsta människa som aldrig kan göra något rätt. Önskar att allt var bra igen, att jag inte behövde lida. Men jag antar att det är något man gör om man verkligen älskar någon; man kämpar och lider för personen, även om det gör ont. Jag önskar bara att allt var en jävla mardröm och att allt är som vanligt när jag vaknar imorgon. Jag önskar att allt var bra, att det inte ska göra ont mer..

Slutbetyg.
               

9A är en A-klass helt enkelt! Har jobbat sjukt hårt för dessa betyg, är dock mest stolt över mitt B i matte då jag var sjukt dålig på matte när jag var yngre och har alltid haft svårt för det. Men så fick jag en awesome mattelärare som verkligen lärde mig en massa och som tog sin tid att förklara och hjälpa mig så idag står jag här med näst högst betyg i matte

New In: Torrschampo.
               

När man har ovanliga hårfärger som jag har, inte alltid man möter någon med blått hår på stan precis, så kan man inte tvätta håret så ofta då färgen går ut vid varje tvätt. Så idag när jag handlade kaffe samt jordgubbar på Coop så köpte jag även ett torrschampo som jag hade tänkt testa. Vill ni så kan jag göra en "the good and the bad" på det när jag använt det ett tag? Vad säger ni?

Meditationsvideo.
               

Eftersom många bad om videon jag lyssnade på när jag mediterade här om dagen så tänkte jag dela med mig av denna. Denna video är på engelska och guidar en under hela meditationen. Så sätt er bekvämt (ni behöver inte sitta på just en stol som de egentligen vill, jag satt i skräddarställning i sängen), sätt gärna på er hörlurar då det stänger ute allt annat ljud som kan störa ert fokus, starta videon, blunda och lyssna. Hoppas ni får samma resultat som jag fick, berätta gärna i en kommentar!
 

Meditation.
               

Bild på mig och Isabella från lärarmiddagen.

En av lärarna jag kommer sakna mest från min tid på högstadiet är helt klart min religionlärare Isabella. Gillade inte religion så jätte mycket innan, historian var roligare, men sedan jag fick Isabella som lärare så har religionen varit ett av de roligaste ämnena i skolan. Jag har varit mycket aktiv på lektionerna och gjort bra ifrån mig tack vare att det blev så roligt att ha ämnet när jag fick en lärare som jag trivdes med. Jag tycker själv att jag och Isabella är ganska lika på vissa sätt och vi har kunnat diskutera om saker hur länge som helst.
 
Hon berättade att hon börjat meditera och berättade lite om detta för mig. Hon sa även till mig att jag borde testa, vilket jag helt klart höll med om då det hon berättade lät sjukt intressant. Hon mediterar bland annat för att"se" hennes tidigare liv mm. vilket jag tyckte var hur häftigt som helst. En av de sista sakerna hon sa till mig på avslutningen innan vi skildes åt var att jag ska testa att meditera. Så gissa vad jag gjorde? Imorse letade jag upp en video på youtube som verkade lovade och satte på mig hörlurar för att inte störas av några andra ljud. Videon var en guide på hur man gjorde en Chakra meditation for balancing and healing. Jag måste säga att det var en sjuk upplevelse. Jag kände verkligen att jag var jag och att inget kunde störa mig. Jag kunde se allt dom beskrev i videon, jag kunde känna energin och styrkan i min kropp - det var underbart. Jag kände mig gladare och sorgen som legat i mitt hjärta den senaste tiden lättade en aning.
 
Efter att jag mediterat satt jag en liten stund och tänkte igenom allt, jag kände mig faktiskt balanserad och stark, att allt var bra och att inget kunde få tillbaka sorgen jag gått runt med av olika anledningar. Fick dessutom en konstig lust att äta en rejäl frukost och att gå ut, springa eller vad som helst. Sen tänkte jag; om det känns så här första gången jag gör det, hur känns det då när jag verkligen kan släppa allt runt om mig och verkligen gå in i min egen kropp och släppa alla onda tankar? Tänker helt klart fortsätta med detta, känner mig dessutom gladare. Detta kanske kan hjälpa mig nu när jag känner mig så ensam och mår så dåligt? Vill dessutom någon gång testa att meditera fram mina tidigare liv, som Isabella gör.
Någon annan som testat eller vill testa att meditera?

Twitter.
               

Hade visst redan ett twitterkonto som jag skapade för typ två år sedan som jag knappt hade något minne av. Men loggade in där, ändrade lite bild, beskrivning, namn (hette ju Ohlsson i efternamn när jag skapade det) och ändrade lite i designen. Som ni säkert ser så gjorde jag bakgrunden så den matchar min bloggbakgrund samt jag ändrade sidhuvudet till en bild jag själv gjort. Tog även bort alla gamla tweets och twittrade en liten sak, så har bara ett tweet men det kommer antagligen bli lite fler. Alla som vill kan ju följa mig, har dock inte bestämt mig för om jag ska twittra på svenska eller engelska än, vad tycker ni?

Reafynd hos H&M.
               

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Snart är det över.
               

Idag tömde vi skåpen. Imorgon är det lärarmiddag. På fredag är det gråtfest.
 
Allvarligt talat så vet jag inte riktigt hur jag ska känna över att sluta nian och att kanske aldrig mer få se människorna jag gått med i flera år nu. Jag känner ingen grädje eller sorg över det precis, är det normalt? Det enda jag känner är att jag kommer sakna mina favorit lärare samt elevassistenterna, annars kommer jag inte sakna något annat direkt. De få vänner jag har i skolan kommer jag antagligen höra av senare så jag känner ingen direkt sorg över att lämna dom. Värsta är att jag inte känner någon glädje över att sluta skolan, gå på sommarlov och börja på gymnasiet. Jag är mest orolig och "övertänker" framtiden. Jag kommer gå på sommarlov och är helt enkelt rädd att det kommer bli ensamt, att jag inte kommer tillbringa det med personer jag älskar och att jag kommer gräva ner mig under täcket. Är också rädd att jag inte kommer få några vänner på min nya skola eller liknande. Värsta är att jag inte kan prata om min oro över saker och ting med någon just nu.
 
Egentligen är det väl det jag vill, prata. Jag vill prata ut om allt jag känner och hur jag mår samt om min oro inför framtiden. Idag gick en tjej i min klass runt och filmade när alla i klassen svarade på frågan "Hur ser ditt liv ut om 15 år" som hon planerar att vi ska se på vår återträff om x antal år för att se om vi blev vad vi ville. Jag ville säga att jag hoppas att jag har ett bra jobb, bor i ett fint hus, lever med personen jag älskar och kanske till och med har något barn? Men det svarade jag inte. Jag svarade bara att jag hoppas att jag är spelgrafiker på något företag och förhoppningsvis är gift, och att jag är femton år äldre. Men egentligen vill jag bara vara lycklig om femton år. Jag vill kunna säga att jag kom ur all skit jag har levt mig igenom, att jag kommit ur min jävla överkänslighet som bara förstör mer och mer för mig samt att jag inte behöver vara rädd längre. Rädd för vad som ska hända och vem som kommer stå vid min sida.
 
Vet ni hur man kommer ur överkänslighet? Behöver verkligen komma ur skiten innan jag förlorar någon mycket speciell som jag verkligen älskar i mitt liv. Jag gör vad som helst, bara jag kommer ur den och slipper må dåligt.

Är det okej att snoka?
               

Hade tänkt göra detta till ett återkommande inlägg i bloggen då ni verkade gilla när jag sa min mening angående olika relationsfrågor mm. Så hade helt enkelt tänk köra lite fler sådana här "Är det okej..." inlägg där jag skriver en underrubrik och skriver vad jag tycker, är det okej eller inte? Är helt klart ingen expert men svarar enligt hur jag tycker och tänker. Ni får mer än gärna ge mig tips på "är det okej"-ämnen som ni vill att jag tar upp.
 
   Är det okej att kolla igenom sin partners mobil?
Nej, det tycker jag faktiskt inte är okej. Men ifall personen man är tillsammans med inte har något att dölja så tycker jag inte att hen ska bry sig så mycket. Kände själv med mitt ex att jag inte ens fick hålla i hans mobil utan att han blev orolig och sur, vilket bara gjorde att jag insåg att han hade något att dölja. Detta är en bra sak med Danne, han låter mig leka med hans mobil, kolla bilder mm. En gång kollade jag lite bilder på hans telefon och han frågade till och med varför jag inte gick in på meddelanden och då sa jag bara att jag inte tycker att man gör det, jag litar ju liksom på min pojkvän och vet att han älskar mig? Vad finns det då för mening med att snoka igenom alla sms han någonsin skickat till alla personer på hans telefon? Litar man på sin partner så ska man inte känna ett behov av att snoka igenom hens mobil. Känner du detta behov? Kanske borde fundera på utifall att du verkligen litar på den du är tillsammans med eller inte?
 
   Är det okej att kolla igenom sin partners facebook?
Säger samma sak här, har man inget att dölja så ska det väl inte vara något problem att ens partner råkar gå in på den eller bara scrollar igenom nyhetsflödet? Märker du att din partner blir sur och nästan kastar sig över datorn eller mobilen så fort du sätter dig vid den när hens facebook är uppe så kanske du borde fråga hen varför? Har hen något att dölja? Inte? Varför vill hen inte att du ens ska sätta dig i stolen framför datorn när fb är uppe? Men samma här, litar du verkligen på din partner om du känner ett behov att snoka igenom hens facebook? Dessutom kan detta bli ett slags självskadebeteénde på sätt och vis. Att han på något sätt känner ett hopp om att finna något som inte borde vara där? Vill du känna dig ledsen eller hitta något att bråka med din partner om, isåfall är detta ett sorts självskadebeteénde då det skadar ens hjärta och känslor att se sin pojkvän eller flickvän skriva med en annan. Sen ska man ju helt klart inte bli sur om ens t.ex. pojkvän gillar en annan tjejs profilbild. Kanske om han inte gillar din, då kanske det kan kännas lite deppigt och svartsjukan smyger sig fram men annars så ska man inte bli ledsen över något sånt. Men sen kanske man inte heller ska gilla massa bilder på massa snygga tjejer/killar eller bilder som handlar om att man vill ha sex med någon/några andra om man är i ett förhållande. Man ska inte göra något man inte velat se ens partner göra.

   Är det okej att fråga då?
Vill man verkligen veta vad ens partners ex skrev till hen, eller liknande så är det väl bara att fråga? Tycker helt klart att det är okej att fråga, vill hen inte berätta så kan hen ju ha något att dölja? Någon gång när Dannes ex skrivit något till honom så har jag frågat vad hon skrev och han har sagt vad det stod. Jag litar på min pojkvän, för jag vet att vi är rätt för varandra och att vi älskar varandra. Så jag behöver inte snoka igenom hans mobil, facebook eller liknande - för jag litar på honom. Daniel är nog den person jag litar mest på, han är den enda jag verkligen känner att jag kan lita på i vått och torrt. Där har ni en orsak till att jag älskar honom, för jag behöver inte vara svartsjuk vilket jag var i mina tidigare förhållande för jag vet att Danne inte ljuger eller går bakom min rygg.
 
Vill gärna höra era svar på frågorna och ja, vad ni tycker om saker och ting. Berätta i en kommentar!

Design by Carolina Mårtensson.
               

Fick en förfrågan för ett tag sedan om jag kunde designa en tisha till en av mina favvo sidor Universalpixel vilket jag gjorde, tyvärr mådde jag psykiskt dåligt under tävlingens gång så jag hade ingen lust att göra några blogginlägg för att samla röster på tishan, vilket är synd. Men även om jag inte vann så finns den tillgänglig att köpa för 299:- en liten tid framöver. Tishorna finns i stlr. M-XL och jag brukar bära S i vanliga fall, men M passar mig perfekt i dessa tishor.
Klicka här eller på bilden ovan för att komma till tishan.
Även om jag som sagt inte vann så känns det fett awesome att folk faktiskt har chansen att bära tishor som är designade av mig. Helt klart något jag vill jobba med i framtiden, berätta gärna vad ni tycker om mitt tryck och ifall ni klickar hem tishan.

Försöker få igång blogglusten.
               

Massa bilder från weheartit och tumblr.

Försöker få igång blogglusten samt få massa inspo genom att läsa tidingar, andra bloggar samt kolla massa bilder på sidor som weheartit.com och tumblr.com. Förhoppningsvis fungerar detta och jag ska snart vara igång igen. Tack för alla peppande kommentarer ni skrivit, älskar er alla!  Lyssnar på massa olika podcaster också, tänkte tipsa om min favorit senare när min kamera laddats. Vad gör ni idag?

När änglarna gråter.
               

Skulle egentligen skriva en fanfiction på The Walking Dead som sista uppgift innan sommaren till svenskan. Men så mådde jag skit, grät som fan och ville bara ta livet av mig vilket resulterade i att jag istället skrev ner en historia om mig själv oc främst om min barndom. Hoppas ni läser den och berätta gärna vad ni tycker i en kommentar.

Tårarna rinner sakta men säkert nerför mina kinder, jag slänger en rödgråten blick ut genom fönstret. Regnet stänker mot fönsterrutan. Jag kommer ihåg att jag alltid blev så ledsen när det regnade när jag var yngre för jag trodde att änglarna grät, att regndropparna var tårar. Ibland undrade jag om de grät för min skull. Jag brukade alltid sitta med pekfingret mot fönstret i mitt rum, jag följde vattendropparna när de sakta rann nedför rutan. Numera följer jag inte dropparna med fingret utan med blicken istället och försöker glömma varför jag gråter. Kanske gråter änglarna för att de vet? De vet hur jag mår och vad jag försökt göra.

 

Än en gång satt jag ensam på en fredagskväll i mitt rum. Mina föräldrar hade slutat fråga om jag skulle ut med några vänner på kvällarna, de förstod nog att jag aldrig blev bjuden till något. Jag var helt jävla ensam i en värld där folk förväntades ha vänner. Ända sedan jag var sex år har jag tänkt att jag bara kom till världen för att andra ska ha någon att vara elak mot, jag har inget annat syfte. Ibland undrar jag om jag kunnat göra något annorlunda dom där första dagarna i förskolan, kanske hade jag inte suttit ensam just nu i så fall? Kanske var det för att jag hellre ville leka Sagan om ringen med pojkarna i min klass än att byta klistermärken med flickorna. Om jag ändå satt mig på trappan med dom andra flickorna med min glittriga klistermärkesbok, hade jag blivit accepterad då? Kanske hade jag haft vänner, kanske hade jag levt ett bra liv utan att gråta mig själv till sömns varje kväll.

 

Jag vet inte vad jag ska göra, jag har försökt avsluta lidandet så många gånger men jag har aldrig vågat gå hela vägen. Varför kan jag inte bara förstå att ingen vill ha mig i livet, ingen skulle sakna mig om jag tog mitt liv. Jag tog ett djupt andetag, torkade bort några tårar från mina våta kinder och lät blicken hamna på de bruna takbjälkarna i taken ovanför sängen. Jag kommer ihåg när jag hängde upp en av mina sjalar i en av bjälkarna, ställde mig uppe i min jeansklädda bäddsoffa och tog tag i snaran jag skapat av sjalen. Det var en blå sjal som jag köpt på en marknad jag var på med en gammal vän, jag tyckte att tyget var så vackert i de olika nyanserna av blått. Men jag vågade aldrig sätta snaran runt halsen, jag hade helt enkelt inte modet att avsluta mitt liv. Fjorton år var jag när jag tänkte hänga mig själv i den blåa sjalen. Ett fjortonårigt liv hade kunnat avslutas den natten om jag inte varit så feg.

 

Jag lät blicken vandra från takbjälkarna till golvet där min röda sax låg. Tretton år var jag när jag gjorde ett misslyckat försök att skära pulsådern i min vänstra handled mitt itu. Men det gjorde för ont att bara låta saxens blad gå genom huden. Det slutade med att jag stack saxen i väggen, om och om igen tills jag bara låg gråtandes i sängen och skrek. Samma år när jag stod i duschen använde jag en ljusrosa rakhyvel i plast att skära hål på min hud en bit nedanför den högra handleden, jag ville bara se om det fortfarande gjorde lika ont att göra hål i min bleka arm. Jag kommer ihåg att mamma frågade vad det var jag hade på armen och jag sa att en av våra katter hade rivit mig. Jag ville inte att hon skulle veta att hennes dotter ville avsluta sitt liv. Någon gång hade jag funderat på att ta med mig en av köksknivarna upp till rummet, men jag hade ändå aldrig vågat låta knivens blad röra vid mitt skinn.

 

Jag lät min högra hand slå till mig över kinden med all kraft jag hade. Efter att jag skurit mig med saxen och rakhyveln så vågade jag inte skada mig själv på det sättet, folk skulle förstå hur jag mådde om dom såg att jag hade ärr över armarna. Istället började jag slå mig själv, åt inget och tänkte onda tankar. Jag misshandlade mig själv både inifrån och utanpå kroppen, allt för att jag ville känna hur värdelös jag var.

 

Alla onda tankar och önskan om att försvinna började när jag som sexåring lekte utomhus med några vänner. Där fanns några flickor i min klass som tyckte att jag var konstig, de kallade mig för pojke eftersom jag hellre lekte med pojkarna än med dom andra flickorna och de skrattade åt mig. De började skratta åt pojkarna jag lekte med också vilket gjorde att de inte ville vara min vän längre. Det var första gången jag blev helt ensam. Vi hade en ruta utanför förrådet på skolgården där man skulle ställa sig om man inte hade någon att vara med och då skulle de andra i klassen gå till den som stod i rutan och be den vara med i deras lek. Jag kommer ihåg att jag satte mig i skräddarställning mitt i rutan, men ingen kom för att be mig leka med dom. Jag satt i rutan varje rast ensam medan jag såg hur alla andra lekte med sina kompisar. Jag ville också ha någon att leka med, men ingen ville leka med den konstiga flickan som ville vara pojke.

 

En dag kom en annan flicka i min klass till rutan, hon satte sig i änden av den en bit från mig. Jag kommer ihåg att jag frågade henne om hon också var ensam och hon sa att hon inte hade några vänner. Sedan gjorde jag något av det modigaste jag gjort i hela mitt liv, jag frågade henne om vi inte kunde lämna rutan tillsammans och hitta på något att göra, vilket vi gjorde. Vi blev bästa vänner och var alltid tillsammans. Jag kommer ihåg hur glad mamma blev när jag kom hem från skolan med ett leende på mina läppar och frågade om min nya vän fick följa med mig hem någon dag. Jag antar att det inte bara var den bästa dagen i mitt liv utan även mammas. Ingen förälder vill att deras barn ska vara ensamt och det var antagligen därför mamma blev så glad, för hennes dotter hade äntligen en vän.

 

Några veckor senare när jag och min vän lekte bakom förrådet i skolan kom flickorna som varit elaka mot mig dit. De var elaka mot oss och fick mig att gråta. Jag kommer ihåg att jag sprang gråtandes till lärarna som satt vid sin bänk sidan om sandlådan. Jag berättade vad de andra flickorna gjorde och lärarna lyssnade. Men det var inte de andra flickorna de sa till, utan det var mig. De sa till mig att jag skulle sitta med dom vid deras bänk på rasterna, vilket jag gjorde. Varje rast satt jag hos lärarna medan jag såg alla andra leka, men jag trodde att det var så det gick till. Jag trodde att de ville skydda mig från de andra flickorna. Men nu vet jag att de bara inte orkade ta hand om de som mobbade mig, det var lättare att ta mig från skolgården än att ta de andra. Det var värre att sitta hos lärarna än i rutan, för i rutan kunde jag hoppas på att någon skulle hämta mig. När jag satt hos lärarna fick jag inte ens gå in i skolbyggnaden för att hämta något, jag fick inte röra mig alls. Jag hatar än idag lärarna för att de gjorde mig ensam igen, de förstörde mitt liv.

 

Jag kryper ihop i fosterställning och låter tårarna flöda. Jag bryr mig inte längre, jag bryr mig inte om ensamheten för jag har vant mig vid den. Det är inget man vill erkänna, man vill inte erkänna att man vant sig vid att vara ensam. Jag känner att det gör ont i hjärtat och tårarna flödar kraftigare. Jag vet att jag snart inte kommer kunna öppna ögonen utan att det gör ont så rödgråtna dom är. Jag börjar tillslut vagga fram och tillbaka samtidigt som jag skriker rakt ut. Alla andra sover, ingen märker den sextonåriga flickan som har ont, som lider på ovanvåningen. Timmarna går och tårarna avtar äntligen. De sista tårarna rinner nedför min kind innan jag somnar och allt blir tyst. Jag behöver all sömn jag kan få för imorgon börjar allt om. Imorgon behöver jag ny kraft att torka bort tårarna med.

Seems I'm feeling better now.
               

Saker och ting känns bättre nu, det börjar iallafall bli bättre så snart är väl uppdateringen som vanligt här på bloggen + jag måste ju göra frågestundsvideon snart. Känner mig fett ensam så spelar massa sims 3 istället för att städa mitt rum (#yolo) och ligga gråtandes i sängen med en kudde på magen pågrund utav min jävla mensvärk. Får spel på min dator snart dessutom eftersom den fuckar som bara den, får allvarligt talat snart ett sammanbrott och kastar ut skiten ur fönstret till vänster om mig. Knapparna på "musen" fungerar inte som dom ska, den fuckar som fan vad man än gör på den och den överhettas hela jävla tiden. Önskar att jag fått ett sommarjobb, sökte ett men dom kunde inte ha någon sommarjobbare, så jag kunde få pengar till en ny dator som är bättre än denna. Har bestämt att jag ska sno min brors, den är bra. Men måste ha en bärbar för att kunna ha med den var jag vill vilket är ett minus då min brors awesoma dator är stationär. Tipsa mig gärna om bra bärbara datorer och berätta vad det bästa den just den modellen är!

Sms.
               

Är det bara jag som verkligen får ångest när någon jag verkligen bryr mig om inte skriver med mig? Jag mår riktigt dåligt och går runt med en jävla klump i magen hela tiden när personen jag vill smsa med inte svarar mig, när hen helt plötsligt slutar svara, när hen inte svarar på något man verkligen vill att hen svarar på eller när hen inte skickar smilies. Känns bara som personen är sur på en och att man gjort något fel, det är iallafall så jag känner. Mår riktigt jävla dåligt... Dessutom blir jag mycket ledsen om jag skickar något som verkligen kommer från hjärtat och inte får något svar, eller när jag skickar ett "godmorgon" eller "godnatt"-sms och inte får något svar, speciellt när det gäller godnattsmsen då jag sover sjukt dåligt när jag inte får svar på det. Men värst är det när man smsar personen men aldrig får något svar, man kan skicka hur många sms som helst men får inga svar. Någon annan som känner liknande över detta?

Kompletterar religionen.
               

Så här tillbringar jag min onsdagskväll innan sveriges nationaldag, vilken jag kommer tillbringa på körskolan. Har höjt mig i nästan alla ämnen jag kunnat höja mig i nu sista terminen i nian, känns helt sjukt att det snart är över. Snart kommer jag inte gå till den osköna bussen varje morgon, snart kommer jag inte gå runt i den tråkiga skolbyggnaden, snart kommer jag inte gå i samma klass som alla de jag gått med sedan jag var tolv år gammal och ja, snart kommer jag aldrig mer betygsättas av lärarna jag numera känner. Känns både fantastiskt och konstigt, kontastiskt! Men har arbetat hårt för mina betyg som ni nog kommer få se när jag får dom den fjortonde juni, så ni får se vad jag kämpat för denna termin. Men nu ska jag fortsätta att komplettera min uppsatts som kommer ge mig A i religion men tänkte först berätta att allt känns mycket bättre nu och idag har jag och Danne dessutom varit tillsammans i hela sju månader och fler ska det bli, känns som jag känt honom hela livet även om jag inte känt honom fullt så länge. Känner äkta kärlek för min älskade Daniel!

Jag hatar det.
               

Nu ska ni få veta något jag inte berättat för någon annan, inte ens dom som står mig närmast. Jag hatar min hårfärg. Inte för att den är ful eller så, för jag älskar själva färgen och tycker att jag passar helt okej i den, men saken är den att sedan jag färgade mitt hår blått så har ALLT gått utför. Jag vet inte varför, men eftersom alla i skolan skyller regnet på mitt blåa hår så skyller jag hela mitt fuckin jävla misstag till liv på det just nu. Allt var bra till jag färgade håret blått men nu går allt dåligt som fan. Har ni någonsin känt att den enda personen ni verkligen älskar försvinner från er utan att ni vet varför och den enda rimliga orsaken är att det är fel på er som individ? För det är just så jag känner just nu. Har lust att raka av allt hår. Ligger gråtandes varje kväll numera och drar i mitt hår bara för att jag hatar det så jävla mycket... Nu vet ni varför bloggningen sugit på senaste tiden.
Fan ta håret. Fan ta mig. Fan ta allt.

Piercing Guide.
               

Har ni eller vill ni ha någon piercing? Vilken/vilka?

Ett fungerande förhållande?
               

Halloj läsare, jag tänkte ge er lite tips på hur man får ett fungerande förhållande. Vet dock inte ett skit själv, detta är bara vad jag tycker man ska ha i förhållandet för att det ska fungera och för att man ska hålla kärleken i topp. Alla bilder i detta inlägg kommer från Weheartit.
Att göra små saker för varandra kan faktiskt betyda mycket mer än de större. Överraska din parter med sin favoriträtt till middag, hämta något gott till din älskade när du ändå ska ner till köket eller liknande. Blir alltid lika glad när min Daniel tänker på mig när han går ner en runda till köket och kommer tillbaka med chips, kakor eller min favoritdricka. En annan söt sak man kan göra för den man älskar är att ta en enkel bild, omfamna din partner när det är kallt, säga något fint eller bara ge henne eller honom en kyss trots att ni hänger med polarna?
En av de viktigaste sakerna i ett förhållande är att man känner varandra. Även om ni varit tillsammans i flera månader eller till och med år så finns det alltid något kvar att lära känna, även om ni tror att ni känner varandra utan och innan. Var inte rädd för att ställa frågor och att prata med din partner. Och du? Det är en myt att man tappar känslorna för varandra om man umgås för ofta, umgås hur ofta ni vill och kan.
Var trogen, för vem vill vara tillsammans med en otrogen jävel? Otrohet visar bara att man inte kan lita på personen samt att personen inte älskar en tillräckligt mycket. Är din partner otrogen mot dig? Skit i honom eller henne, kanske ni kan snacka om det, men hade hen brytt sig tillräckligt så hade det aldrig hänt. Funderar du på att vara otrogen? Gör slut med din partner. Varför? Jo, för det är ett helvete att veta att den man älskar valt bort en. För det är det man gör om man är otrogen, man väljer bort den man älskar. Var trogen eller var singel.
Känner du att du måste snoka igenom din partners facebook, mobil eller liknande? Då litar du inte på personen. Du kan intala dig själv att du litar på personen, men det gör du inte egentligen om du måste hålla koll på personen. Men sen kan man ju ha ett kontrollbehov, vilket jag själv har, och vill gärna veta vad personen gör och vem hen gör det med. Men trots mitt kontrollbehov så snokar jag inte genom min partners facebook eller mobil. Vill jag veta vem personen hen smsar med är så frågar jag.
Är något fel? Har din partner gjort något? Är det något fel med din partner? Snacka om det! Inget blir bättre av att man inte bryr sig, man måste verkligen prata om saker och ting. Det är inte roligt för någon av er om den ena är helt deppig och sur hela tiden. Är det något annat som är problemet? Det kanske inte ligger hos din partner? Snacka ändå med hen om det, du kanske får bra råd, känner dig lättad och/eller får uppmuntran om du gör på det viset? Litar och älskar du din partner så kan du prata om vad som helst med hen, vad som helst.
Lika viktigt som det är att kunna säga hur mycket man älskar varandra samt vara pojkvän och flickvän så är det superviktigt att kunna vara bästisar. Bästa vänner har roligt tillsammans och kan berätta exakt vad som helst för varandra. Gör din partner till din bästa vän. Det är bra att ha en partner och en bästa vän. Men bäst är det om båda dessa är samma person.