Review of Bioshock Infinite; Burial At Sea DLC.
Många av mina läsare vet antagligen att ett av mina absoluta favoritspel är Bioshock, så därför är det näst intill en nödvändighet att köra en review på den senaste DLC:n som tillhör just Bioshock. Varning, om du inte spelat Bioshock-serien borde du inte läsa detta inlägg, gå och spela mitt favoritspel istället, men om du spelat spelen - eller helt enkelt inte bryr dig om spoilers, så läs vidare. Inlägget innehåller även grova spoilers för den som inte spelat genom DLC:n.
Bioshock Infinite; Burial At Sea DLC för oss tillbaka till undervattenstaden Rapture ur originalspelen, men DLC:n låter oss se tillbaka på Infinite-spelet som mest kändes som ett helt annat spel fram till slutet då Elizabeth tog en tillbaka till Rapture från himmelstaden Colombia. Det som känns spännande med just Burial At Sea är att händelserna utspelar sig innan helvetet bryter löst i Rapture och vi får se staden fullt uppbyggd och vi stöter inte jämt och ständigt på Big Daddys.
DLC:n är uppdelad i två episoder, men jag går igenom DLC:n i sin helhet. Elizabeth ber oss, som spelar Booker Dewitt, att finna en liten flicka vid namn Sally som försvunnit spårlöst. Tillsammans går Elizabeth och Booker på en promenad genom Rapture och vi får se den vackra staden i all sin glans före undergången.
Spelet ger oss en tillbakablick på skräcken som fanns i originalspelet men som tyvärr försvann under Infinite. Under ett tillfälle hamnar vi i barnhemmet och stöter på ett antal flickor som vi vanligtvis känner igen som "Little Sisters". Utan sina skinande ögon, sitt vapen och en massiv Big Daddy vid sin sida ser de relativt normala ut - men ack så läskiga. Vi får reda på mycket mer av vad som egentligen hände i Rapture och vad som blev dess fall.
I slutet av första episoden där Booker Dewitt drastiskt och inför andra episoden spelar man som Elizabeth. Elizabeth framstås som mycket svagare än Booker, vilket gör att det inte är lika mycket action i denna episod. Elizabeth förlitar sig på stelth, vilket förändrar hela gameplayen som man är van vid. Jag skulle personligen likna spelandet som Elizabeth med Batman spelen just pågrundav stelth gameplayen. När man tar sig igenom den andra episoden som Elizabeth finns det dolda vägar i form av lufttrummor med mera som man tar sig igenom. Elizabeth's kraft att öppna dörrar mellan tid och rum har på sätt och vis försvunnit och har blivit ersatt av en kraft som låter henne se genom väggar vilket låter henne se fienden innan de hinner se henne.
Det kanske låter som en lätt episod, speciellt om man spelat Thief och Assassin's Creed, men det finns krossat glas och andra "fällor" som låter fienden lägga märke till Elizabeth när hon smyger sig förbi. Men hur gör man när man blir påhoppad av en fiende? Jo, Elizabeth har med sig en liten crossbow som låter henne sänka fienden tyst men säkert.
Så, som en summering av det hela så gillar jag DLC:n. Älskar hur de gjort upp storyn, vi får reda på så mycket mer om Rapture och alla ting som vi sett i de faktiska spelen. Det förvånar mig hur bra det gick att spela Elizabeth med en mer stelthad gameplay, trodde aldrig det skulle fungera så bra som det gjorde. Jag tänker inte klaga på grafiken, som jag sett många andra gjort, då den underbara storyn gör att man inte bryr sig tillräckligt om just grafiken. Annars kan jag bara klaga på det faktum att DLC:n känns alldeles för kort, det tar bara några timmar att spela igenom den, och då har jag räknat med överskottstid som lades på att gå runt och bara skåda det väldiga Rapture.
Lanek-Nördig Alternativ Blogg
Håller med dig helt och hållet! Om ett spel har en riktig bra story så stör man sig inte på grafiken.
SV: Du får helt klart använda mina bilder om du länkar ^^
Trackback